lördag 29 augusti 2015

Höstpepp / höstdepp

Idag är jag taggad på allt. Så önskar jag att det kunde vara varje dag men det är det ju inte. Dock önskar jag att hösten kunde kännas så liksom överlag. Att jag var jätte taggad för allt som ligger framför men för att vara ärlig är jag rätt rädd, jag har ju ingen aning om vad som väntar!

För två år sedan började jag ny skola i ny stad och jag kan nog lätt säga att det var något av det tyngsta som hänt mej. Inte egentligen att börja ny skola men att flytta till en alldeles ny stad och en större sådan än vad jag var van vid. Att flytta dit och inte känna någon, eller känna till något. När jag tänker tillbaka och kollar telefonbilder var det ett år med massor av nya vänner och äventyr och upplevelser.. men det var också då på sjunde våningen i en liten två jag blev rädd för att leva. Allt som skulle ske måste planeras in, närmaste kompis var minst 30 minuter bort och jag fick svårt att bara vara. Dygnet hade allt för många timmar som jag omöjligt visste hur jag skulle spendera?


Jag har nog aldrig skrivit så länge och skrivit om så många gånger en text som denna, för jag vet inte hur jag skall få sagt hur skit det var, hur jag fortfarande ogillar staden men trots det vill jag uppmuntra dej och säga att allt löser sej. Jag känner att jag vill skriva om detta nu när hösten är här och många börjar ny skola i ny stad. För om du skall börja studera eller vad du än skall ta dej an här näst - kan det bli hundra gånger bättre än du tänkt dej men ibland blir det precis tvärtom. Det är just om det blir tvärtom du måste minnas att livet inte går under. Det viktiga då är att fortsätta kämpa eller också bara våga ge upp. Det är otroligt starkt att ge upp ibland eller pröva göra saker på ett annat sätt, någon annan stans och det är alldeles, alldeles okej. Själv tog jag ett halvår på distans mitt i allt och det var det klokaste jag någonsin gjort.

Jag vet ju nu hur många som inte trivts när de bytt stad och jag önskar väl själv att jag hade fått läsa om det när jag vantrivdes som mest.. och trodde jag var den ända som kände så. Jag vet också nu att saker och ting löser sej fast de inte ser ut att göra det. Livet är kanske inte så skit som man kan tycka där på sjunde våningen, även om det känns så och hundra gånger värre ibland.

Jag trivs fortfarande inte att bo så långt borta från mina närmaste och knasigaste vänner och familj men nu vill jag bara slutföra det jag påbörjat. Jag är enormt pepp och förväntansfull och osäker inför den här hösten. Jag tänker inte tvinga mej att vantrivas, nej det har jag redan prövat på och nuförtiden gör jag precis tvärt om. Jag har lärt mej vad jag mår bra av och det tänker jag göra massor av varje dag - springa, åka till ikea och tvinga folk på kaffe. Hela hösten känns rätt läskig nu men om man tar den i små, små bitar kanske den går an. För kanske är det omöjligt att vakna upp varje dag och vara pepp på allt men jag tänker banne mej vara pepp på massor varje dag jag vaknar upp i  Helsingfors i höst. Annars får man liksom tänka om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar