måndag 14 december 2015

Hemma hos farmor fick jag som liten alltid gräva i klädgarderoben och pröva hennes gamla klänningar och hattar. Där fanns alltid något att klä ut sej till. De gånger jag inte prövade kläderna eller virade in mej i blommiga tygstycken använde jag dem till något annat. Till att sy något nytt på hennes vita symaskin kanske, där tråden alltid trasslade om man skulle fästa.

Jag fick alltid dra fram precis vad som helst och pyssla på med det var jag ville. Ibland kom hon tassandes med en stor papprulle eller kanske bubbelplats/gamla fotografier och berättade att det här hade hon tänkt slänga men sedan kunde hon inte ifall något av barnbarnen kanske skulle vilja pyssla något av det. Det ville jag alltid. Efter en kreativ eftermiddag vid farmor var jag alltid välkommen tillbaka nästa dag igen, även om jag lämnat ett berg av kaos efter mej som hon hade fått reda upp.

Jag spenderade många eftermiddagar hos farmor eftersom hon bodde omkring femtio steg från vårt. Vi utnyttjade även denna förmån varje gång mamma hade kvällsskift, då var det farmor som stod i sitt kök och gjorde middag. Jag älskade hennes potatismos som vispades alldeles fluffig, det var som att äta ett moln. Därtill kunde man bli serverad abborre eller strömming som hon inte vågat tacka nej till när fiskförsäljaren kommit förbi tidigare under dagen. Strömmingen hade hon sedan stått och rensat hela dagen lång och sa bestämt att nästa gång han kommer köper hon ingen fisk. Nästa gång köpte hon dock lika mycket fisk igen, tillredde och informerade om att det här var i alla fall sista gången!

Utöver farmors potatismos var hennes paradrätter plättar, ungnspotatis eller klimpsoppa. En tid hade hon en riktig plättperiod, jag minns hur det alltid kom som första förslag när hon undrade vad som önskades till middag. Farmor var även den som lärde mej hur man åt ungnspotatis - först skar man ett litet kryss i skalet och därefter skulle det vara en gigantisk klick smör på toppen. Smöret fylldes sedan på efter varje tugga. Klimpsoppan som i princip är en köttsoppa med stora vetemjöls klimpar var en annan favorit, det var nog för att man endast åt det hos farmor. Hon visste också att man måste koka en kastrull med russin-klimpar och en kastrull utan för att få alla kring köksbordet nöjda.

...

Hon lärde mej måla porslinskoppar, väva mattor, odla rädisor och plocka vinbär, men framför allt lärde hon mej hur man är en riktigt fin farmor. Usch det här med livet, att måsta skiljas från fina tanter är banne mej skamligt ♡ älskar dej farmor

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar