Hemma hos farmor fick jag som liten alltid gräva i klädgarderoben och
pröva hennes gamla klänningar och hattar. Där fanns alltid något att klä
ut sej till. De gånger jag inte prövade kläderna eller virade in mej i blommiga
tygstycken använde jag dem till något annat. Till att sy något nytt på
hennes vita symaskin kanske, där tråden alltid trasslade om man skulle
fästa.
Jag
fick alltid dra fram precis vad som helst och pyssla på med det var jag
ville. Ibland kom hon tassandes med en stor papprulle eller kanske
bubbelplats/gamla fotografier och berättade att det här hade hon tänkt
slänga men sedan kunde hon inte ifall något av barnbarnen kanske skulle
vilja pyssla något av det. Det ville jag alltid. Efter en
kreativ eftermiddag vid farmor var jag alltid välkommen tillbaka nästa
dag igen, även om jag lämnat ett berg av kaos efter mej som hon hade
fått reda upp.
Jag
spenderade många eftermiddagar hos farmor eftersom hon bodde omkring
femtio steg från vårt. Vi utnyttjade även denna förmån varje gång mamma
hade kvällsskift, då var det farmor som stod i sitt kök och gjorde
middag. Jag älskade hennes potatismos som vispades alldeles fluffig, det
var som att äta ett moln. Därtill kunde man bli serverad abborre eller
strömming som hon inte vågat tacka nej till när fiskförsäljaren kommit
förbi tidigare under dagen. Strömmingen hade hon sedan stått och rensat
hela dagen lång och sa bestämt att nästa gång han kommer köper hon ingen
fisk. Nästa gång köpte hon dock lika mycket fisk igen, tillredde och
informerade om att det här var i alla fall sista gången!
Utöver
farmors potatismos var hennes paradrätter plättar, ungnspotatis eller
klimpsoppa. En
tid hade hon en riktig plättperiod, jag minns hur det alltid kom som
första förslag när hon undrade vad som önskades till middag. Farmor var även den som lärde mej hur man åt ungnspotatis - först skar man ett litet kryss i skalet och därefter skulle det vara en gigantisk klick smör på toppen. Smöret fylldes sedan på efter varje tugga. Klimpsoppan som i princip är en köttsoppa med stora vetemjöls klimpar
var en annan favorit, det var nog för att man endast åt det hos farmor. Hon visste också
att man måste koka en kastrull med russin-klimpar och en kastrull utan
för att få alla kring köksbordet nöjda.
...
...
Hon lärde mej måla porslinskoppar, väva mattor, odla rädisor och plocka vinbär, men framför allt lärde hon mej hur man är en riktigt fin farmor. Usch det här med livet, att måsta skiljas från fina tanter är banne mej skamligt ♡ älskar dej farmor
Inga kommentarer